FANDOM

1,928,326 Pages

StarIconGreen
LangIcon
​Längesen

This song is by Totta Näslund and Mikael Wiehe and appears on the album Dylan (2006) by ​Totta Näslund and ​Mikael Wiehe.

En sliten själ i en sliten kropp
Inga minnen, inget hopp
Jag har en kvinna i mitt knä och hon dricker champagne
Hennes hy är kritvit, hennes blick är död
Jag ser ut mot himlen som är svart och av rök
Jag väntar på ett tåg som går nån annanstans
Jag står under galgen med snaran om min hals
Mobben har tystnat, dom väntar på mitt fall

Mänskor är galna och tiden trängd
Själv är jag är inlåst - eller utestängd
Jag bruka’ bry mej, men det är längesen

Den här stan är död, den verkar obebodd
Vad gör jag här, jag borde va i Hollywood
Där allting händer och allting är på gång
Tänkte ta lektioner, kanske i gammeldans
Det finns inga genvägar för den som vill nånstans
De’e bara nollor som tror dom måste imponera på nån
Mycket vatten under broarna och mycket annat med
Sitt kvar mina herrar, jag ska ändå snart iväg

Mänskor är galna och tiden trängd
Själv är jag är inlåst - eller utestängd
Jag bruka’ bry mej, men det är längesen

Fyrtio dagar i väglöst land
Om bibeln har rätt står världen snart i brand
Jag är på flykt från mej själv så fort jag bara kan
Somliga saker kan man knappt förstå
Vår värld är för stor och våra tankar för små
Jag menar, hur kan man vinna med bara lankor på hand
Jag vill bara falla för första kvinna jag ser
Sätta henne i kärran och bara ta henne med

Mänskor är galna och tiden trängd
Själv är jag är inlåst - eller utestängd
Jag bruka’ bry mej, men det är längesen

Jag är lätt att såra men jag döljer smärtan
Det är så lätt att (man) trampa(r) på nån annans hjärta
Sextio sekunder kan va en evighet
Jag ligger lågt men jag siktar högt
Alla lögnare talar med len, mild röst
Jag älskar en kvinna som jag till och med vet är fel
Somliga tröttnar och tar ett sista hopp
Jag gör mina misstag men jag har inte lika brått

Mänskor är galna och tiden trängd
Själv är jag är inlåst - eller utestängd
Jag bruka’ bry mej, men det är längesen

Written by:

Mikael Wiehe, original in English by Bob Dylan