FANDOM

1,948,549 Pages

StarIconGreen
LangIcon
Mikael Wiehes 116'de Dagdröm

This song is by Mikael Wiehe and appears on the album Sjömansvisor (1978).

Det började på morgonen
Det var en all’es vanlig dag
Jag kila’ in på Tempo
För att handla en bit mat
Döm om min förvåning
När det plötsligt står en man
Med en batong emellan tänderna
Och en pistol i varje hand

Jag blev klart all’es vettskrämd
Jag börja’ ropa på polis
Då släppte han batongen och sa
Hoppas att du trivs
Men jag vill att du ska veta
Att lagen, det är jag
Här skjuter vi för att döda
Ifall nån snattar en banan

Ja sa, okej, jag ger mej
Du är väl högsta hönset då
Men maka på dej lite va’
För du står där jag ska gå
Då blev han som förvandlad
Han fick väl nån sorts kris
Han låste in mej i en frysbox
Och sprang och ringde på polis

När dom äntli’n kom och öppnade
Då var jag all’es stel
Jag kunde inte röra
Varken armar eller ben
Då sa dom att jag gjorde
Våldsamt motstånd mot polis
Dom tog ner mej till arresten
För att tina upp mej på snutars vis

På en bänk satt fjorton fyllon
Med bindor och bandage
Dom hade snubblat allihopa
I polisernas garage
Men jag sa, så karskt jag kunde
Jag vill tala med min advokat
Då sa dom, grabben, vi har sex timmar på oss
Vi ska nog fan se till att du blir spak

Och sen tog dom mej i hissen
Upp till högsta våningen
Och bad mej ta en riktigt noggrann
Titt på utsikten
Du har väl hört talas om Italien, sa dom
Där dom inte spiller krut
Är det så galoscherna inte passar
Kan du få hjälp att hoppa ut

Jag bekände allt, jag kunde
Ja, det har aldrig gått så fort
Jag bad dom om förlåtelse
För allt, jag inte gjort
Jag lova’ dom att bättra mej
Och sa, jag skulle bli polis
Dom släppte mej på stubinen
På grund av bristen på bevis

Så var jag åter fri på gatan
Men det kändes som en bur
För överallt i portarna
Stod det deckare på lur
Och på taken spana’ kamrorna
Som gamar efter rov
Fast jag visste, jag var oskyldig
Så hade jag fått nog

Så jag rusa’ ner mot hamnen
Det snabbaste jag hann
Och jag hörde hur dom flåsa’ mej i nacken
När jag sprang
Men jag hoppa’ i en eka
Och styrde ut från land
Jag snyftade av lycka
När jag sikta’ Köpenhamn

Written by:

Mikael Wiehe