Ola Magnell:Dimman Igen

Än finns det tid för en sång innan solen går ner
Jag ville nånting med min dag men jag minns inte mer
Ibland är det svårast att själv bli sin närmaste vän
Det verkar som jag är på väg in i dimman igen

Än är jag nykter och drömsk mellan tårpil och al
Än är jag full och förlorad i Karons lokal
Jag blev aldrig vuxen och fri som en man ibland män
Det verkar som jag är på väg in i dimman igen

Ett barn kliver av på stationen
Ingen där, ingen väntande bil
Fast huset är tomt är det fullt av förbud
Men den sorgen är alltför subtil

Barndomens tilja ska vittra till jord för ett frö
Kramat av frosten och barnet som viskar adjö
Myllan ska vattnas med tårar men jag har på känn
Att färden ibland måste gå genom dimman igen

Jag stod där vid porten till dikten
Men var aldrig välkommen in
Och när jag tog rocken och gick sa en främling
"Den där rocken är inte din"

Men än finns det tid för en sång innan solen går ner
Jag ville nånting med min dag men jag kan inte mer
Bida din tid och din gryning för timman är sen
Och det verkar som jag är på väg in i dimman igen