Ola Magnell:Boningen Var Kall

Till en plats utan el och telefon
Kom jag med min gamla Amazon
Det var redan skymning
Och löven hade nästan fallit av

Ner mot ängen var stigen hård och hal
Och en knut av små diffusa kval
Ensamkänslor kom i vågor
Liksom vittringen av hav

Tristessen
Var mitt pris för lugn och ro
Där inte ens en drömmare kan bo
Om han går på tå
Där folk står på
Som dårar
Och boningen var kall
Boningen var kall

Jag hade kört dit mest på vilsevis
Huset var rått och kallt som is
Fukten hade krupit in
Genom springor och spjäll

Jag ville följa tankarna till slut
Städa upp mitt kaos och vädra ut
Spåren av gårdagens gastar
Och motorhotell

Men jag kunde inte göra mycket mer
Än att elda i en spis och varva ner
En ständig flod
Av vankelmod
Som sårar
Och boningen var kall
Boningen var kall

Jag högg min ved men varje dag
Växte nytt sly av gammalt obehag
Jag hade luftat mina lungor
Men aldrig sagt ifrån

Retroaktiva fenomen
Ville släcka min eld med fotogen
När sammanhangen nådde tungan
Fanns ingen telefon

Jag ville varken stanna eller fly
Jag såg inga trän för bara sly
När jag föll på knä
Mot timrets trä
Kom tårar
Men boningen var kall
Boningen var kall